Bunden.

Titta noga på bilden nedan. Är det  något som ser konstigt ut? Kan det vara så att mannen som packar bagage är fastbunden i rullbandet?

Bilden tog jag i våras på flygplatsen i Amsterdam efter min Kinaresa. Mannens arbetskamrater skojade med honom och band fast honom, piloterna stod och skrattade och skakade på huvudet. De hade helt enkelt roligt på jobbet, precis som det ska vara.

Men för mig symboliserar bilden min sista dag på jobbet på mycket länge. Den dagen är imorgon. Jag som alltid jobbat mycket, pliktroget och i stort sett utan några sjukdagar, ska vara hemma och så kallad "mammaledig". Hjälp!

Och jag känner mig så redo för det. Men samtidigt skrämmande. Min identitet har varit så förknippad med mitt jobb. Och nu ska jag vara mamma. Har ju en bild framför mig att jag kommer vara den där piffiga mamman, fräsch som få, med nybakade bullar. Eller?

I vilket fall så känns det häftigt. Början på något nytt. Livet innan barn, livet efter barn. Att två små liv blir beroende av mig. Bundenheten. Att tidigare kunnat göra vad jag vill. Och nu blir mer bunden. Med eller utan rep. Mäktig känsla. Många känslor. Nu är det på riktigt.

Och tro mig, jag är redo.

Baby shower.

Igår överraskades jag med en Baby Shower från mina fina vänner! Med två (såklart) fina blöjtårtor, presenter, smårgåstårta, kakor och frågetävling (med både gissa kändisnamn och de av de mer eh..., intima slaget) spenderade vi en mycket trevlig eftermiddag tillsammans.

När jag tänker efter har jag nog aldrig blivit överraskad på det här sättet förut (möjligtvis vid tvillingbeskedet...). I vårt planerade och kontrollerade samhälle så finns det inte så mycket utrymme för spontanitet. Vi vill gärna leva spontant utåt sätt men ärligt talat; är det roligt att bli väckt tidigt på morgonen med håret på ända, grus i ögonen, rufsigt hår och oborstade tänder?

Jag hade såklart anat att nått var på gång och hade i alla fall duschat och tagit på mig anständiga kläder. Annars hade jag kunnat driva runt här hemma i, låt säga, mer avslappnad stil som är skönt för magen och svullna ben.

Men så himla kul att få träffa mina fina vänner och att ett par även kom tillresta från både Stockholm och Malmö. Tyvärr ses vi alldeles för sällan. Jag får helt enkelt packa tvillingar i minibussen och åka på turné runt i landet under den så kallade "mammmaledigheten".

Tacksam för allt fint vi fått, nu är vi redo :)

Bland glidslem, sladdar och andra mackapärer.

Efter mina ca femton ultraljud och ett antal CTG-kontroller den senaste tiden har jag besökt sjukhuset mer än under hela mitt liv. Glidslem på magen har blivit det nya svarta och har på något sätt blivit en del av mig.

Bebisarna har varit lite för små och därav täta kontroller. Lätt har det inte varit att hitta två små hjärtan vilket resulterat i stressade barnmorskor och en styck utpumpad mamma.

Skönt nog har bebisar växt till sig, på två veckor spurtade de i tillväxt som skulle gjort Gunde Svan grön av avund. Och mamman får istället kämpa med en ännu större mage, svullna fötter och anklar som snart endast kommer i flip flops och sömnproblem pga fyra sparkande fötter och fyra boxararmar. Hjälp, hur ska detta sluta?

Nu är det mest namndiskussioner som hägrar i hemmet. Och hur skall man tänka där egentligen? I dagens "stick-ut"-samhälle borde man kanske satsa på något extremt unikt som Blå eller ska man göra som "alla andra" och ta de vanligaste namnen? Eller ska man köra på släktnamn? Kungligheter? Sportfånar? Modeikoner (Gucchi och Gabbana, middagen är klar!)? Frågan är om det är lättare eller svårare med att behöva välja två? Tvillingar av samma kön ska helst inte ha för lika namn om man ska följa eh, ...riktlinjerna. Viktigt att de får skapa egna identitieter så gott det går.  Häromdagen var vi på en 4,5 timmar lång tvillingkurs där bla en amningskudde och två små dockor skickades runt för att vi skulle få prova på att dubbelamma! Det trodde jag inte att jag skulle få vara med om för bara ett halvår sedan.

Men måste ha med en njutarbild också. En natt spenderades på Nösunds Värdshus i Bohuslän i veckan och utsikten från min balkong visas nedan. Matlagningskurs och coachning stod på schemat. Temat var att skapa balans mellan arbetsliv och privatliv. Och gissa vilka tre grejer du ska ha hemma för att prestera bättre på jobbet? En styck Karmasutra-bok (s 32 kan leda till sträckning baksida lår), ett kärleksäpple och en Julio Inglesias-peruk!

 

Problemlösning.

När magen börjar bli så stor att man inte längre ser sin mer privata del, knyter skor genom att kasta sig åt sidan och fånga in skosnören, inta ett liggläge för att komma under ratten och ta sig ur bilen, har en ständig fläck framtill pga diverse tillstötningar, så får man fokusera på de positiva delarna såsom hyllförvaring av diverse snacks!