KÄRLEK - TILLSAMMANS ÄR VI STARKA
I torsdags 11/10 kom mina tjejer till världen med buller och bång.
Jag skrevs in på specialförlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg i onsdags förra veckan med svår havandeskapsförgiftning, skickades till sjukhuset i Borås i taxi via Alingsås för avsläpp av två styck pensionärer (viktigt att de hinner hem till kvällskaffet, mitt blodtryck var ju bara 165/110 och på väg upp). Mer stressad taxichaufför får man leta efter och han skulle be för mig sa han (säger en del om mitt tillstånd).
Blev fantastiskt väl omhändertagen i Borås, glad att jag hamnade där! Under torsdagen blev jag igångsatt men då den minsta bebisen inte klarade värkarbetet blev det akut kejsarsnitt med mer folk än i kyrkan i operationssalen. Jag lades på uppvak men blev sämre och sämre. Hellp syndromet (googla!) konstaterades och när blodtrycket närmade sig 200 lades jag in på IVA med morfindoser och sprutor som skulle få "Kenta på Plattan" att rodna. Jag övervakades av mer teknisk utrustning än ett kärnkraftverk och är numera kändis på sjukhuset i Borås.
Efter 1,5 dygn på IVA fick jag komma tillbaka till förlossningen för vård. Bebisarna som föddes i vecka 34+6, fem veckor för tidigt, fick ligga på vattenbäddar på Neonatal och har förhoppningsvis inte fått några men från sin då morfinstinna mor med håret på ända som blev ditkörd i säng med droppställning och allt. Under tiden jag låg på IVA och bebisar på Neo låg barnafadern som ensam "patient" på förlossningen. Och han skulle inte ens föda.
I måndags blev vi flyttade till Neo i Mölndal (tre sjukhus på fem dagar, rekord?). Jag är inte utskriven än utan knaprar piller, får sprutor och mäter blodtryck. Förmodligen blir vi kvar här ett par veckor till.
Tjejerna är de finaste bebisar man kan tänka sig! Trots sin låga vikt (båda under 2 kg) är de starka och nöjda. Trots att jag inte kunnat vara så mycket med dem fram tills nu så känns det skönt att veta att de har varandra!
