Sensommar.

Snart är första veckan på jobbet avklarad. Känns helt OK. Semesterlunken är fortfarande kvar. Jag gör det jag måste men försöker att inte stressa upp mig. Och viktigast av allt så här på sensommaren; passar på att njuta.

Njuta av de ljusa kvällarna som visserligen börjar bli kortare men som ändå bjuder på värme och grönska. Missförstå mig inte, hösten är min årstid. Jag gillar den krispiga klara luften. Färgerna. Modet. Dricka te och allt det där andra som hör hösten till. Men vi är inte där än. Än så länge är det varmt och skönt. Och förra hösten badade jag sista gången första oktober.

Så det gäller att passa på. Kanske passa på att äta frukost ute på altanen?

Med utsikt över purkande blommor som större delen av sommaren tyvärr lämnats ensamma åt sitt öde.

Och kanske det bästa av allt; lakan på tork. Så att det får den där härliga friska lukten som gör att man sover lite extra skönt.

Vi har fortsatt med renoveringen av källaren. Det börjar ge resultat. Kanske hör det sommaren och semestern till att ha ett renoveringsprojekt?

Men lagom är bäst. Efter timmar av spacklande och slipande köpte vi färska räkor. Åkte ut till havet. Kom dit lagom till att solbadarna var på väg hem. Njöt ett par timmar. Med finaste utsikten. Vågornas kluckande. Varma klipphällar. Träsnipans tuffande. Godaste skaldjuren. (Har tyvärr inget bildbevis då jag var för glupsk för att "hinna" fota...)

Lunchen idag intogs med utsikt över hamnen. I strålande solsken. (Har tyvärr inget bildbevis då jag var för glupsk för att "hinna" fota...)

Sensommaren är skön. Ett tillfälle att ladda batterierna inför vintern. Inför gymhetsen. Prestationen på jobbet, hemmet och andra åtagande. Skönt slut på en skön sommar.

Och nu; början på något nytt.

På ruinens brant.

Ja, det är så det känns. Efter vi lämnade citronodlingar, stränder och lata dagar i solstolen var det sten, gammal sten, som främst stod på agendan. Först ett besök på den kanske mindre kända vulkanstaden efter Vesuvius utbrott, Ecolania, istället för Pompeij. Försökte se lite chick ut i hatt. Men egentligen var det ett moget beslut för att försöka undvika solsting.

Sen bar det iväg till Rom där de sista dagarna skulle spenderas. Det är jättenkelt att köra i Rom, inte. Där promenerades det runt bland massa andra stenar, statyer, gamla byggnader och andra intressanta saker.

Jag noterade dock främst män i uniform som kommer...

...och som går.

Vackra äldre damer på Forum Romanum (ännu mer sten) där vi förlovade oss.

Här med ring och en annan gammal stenklenod i bakgrunden; Colluseum.

Det var otroligt varmt i Rom. Är ganska imponerad av mig själv att traska omkring i Roms ruiner med mage och allt. Såg inga andra gravida i Rom, eller i Italien för den delen, men de kanske tar igen sig med aircondition och praliner? Kanske ser jag något blank ut på fotot? Och detta är ändå taget på kvällen.

Väl hemma igen tar vardagen vid och med det mer praktiska inslag. Min lilla bil kan faktiskt få plats med både två spjälsängar, som jag fyndat på IKEA men fick åka runt med i en vecka då jag inte lyckades få ut dem själv, samt en av totalt sju kartonger barnvagn skeppat från England.

Själva uppackningen av sju kartonger barnvagn med tillbehör var som rena julafton.

Hur funkade det egentligen på romarnas tid? De födde väl barn då också? Inte stod de på ruinens brant trots att de saknade Maxi Cosy, vattenflaskhållare och pimpade barnvagnar? Men åh, jag gillar 2000-talet. Också.