På ruinens brant.

Ja, det är så det känns. Efter vi lämnade citronodlingar, stränder och lata dagar i solstolen var det sten, gammal sten, som främst stod på agendan. Först ett besök på den kanske mindre kända vulkanstaden efter Vesuvius utbrott, Ecolania, istället för Pompeij. Försökte se lite chick ut i hatt. Men egentligen var det ett moget beslut för att försöka undvika solsting.

Sen bar det iväg till Rom där de sista dagarna skulle spenderas. Det är jättenkelt att köra i Rom, inte. Där promenerades det runt bland massa andra stenar, statyer, gamla byggnader och andra intressanta saker.

Jag noterade dock främst män i uniform som kommer...

...och som går.

Vackra äldre damer på Forum Romanum (ännu mer sten) där vi förlovade oss.

Här med ring och en annan gammal stenklenod i bakgrunden; Colluseum.

Det var otroligt varmt i Rom. Är ganska imponerad av mig själv att traska omkring i Roms ruiner med mage och allt. Såg inga andra gravida i Rom, eller i Italien för den delen, men de kanske tar igen sig med aircondition och praliner? Kanske ser jag något blank ut på fotot? Och detta är ändå taget på kvällen.

Väl hemma igen tar vardagen vid och med det mer praktiska inslag. Min lilla bil kan faktiskt få plats med både två spjälsängar, som jag fyndat på IKEA men fick åka runt med i en vecka då jag inte lyckades få ut dem själv, samt en av totalt sju kartonger barnvagn skeppat från England.

Själva uppackningen av sju kartonger barnvagn med tillbehör var som rena julafton.

Hur funkade det egentligen på romarnas tid? De födde väl barn då också? Inte stod de på ruinens brant trots att de saknade Maxi Cosy, vattenflaskhållare och pimpade barnvagnar? Men åh, jag gillar 2000-talet. Också.