Ett udda möte.

Varannan tisdag, under lunchen, går jag och knackar på en fönsterruta med neddragna persienner. Ibland får jag stå och vänta ett tag, tittar mig lite över axeln. Folk går förbi och tittar misstänksamt på mig. Funderar på om jag tagit fel på tiden. Fönstret öppnas och ut halas en nyckelknippa. Jag öppnar en grind, sedan en glasdörr. Efter det kliver jag in i någons hem. Jag nickar ett kort hej, säger att jag mår bra och lägger mig på en sliten brun skinnsoffa. Huvudet placerar jag på en kudde med rena servetter på. Så att jag inte smutsar ner. Jag tar av mig mina strumpor. Om hunden är hemma måste jag gömma dem. Annars är de blöta av hundsaliv när jag ska gå tillbaka till jobbet.

Första gången jag var här spolade det vatten inne i badrummet under hela mitt besök. Någon plaskade i badkaret. Som att det var något helt naturligt. Efter ett tag fick jag förklarat att det var den vuxne sonen som var på besök. Ibland är TV:n på med någon såpa. En gång spelades relaxmusik på högsta volym. Sist jag var där var det en annan person som låg på soffan. Utslagen och med rödmosigt ansikte.

Jag lägger upp mina fötter på en kudde. Även den med en ren servett på. Så att jag inte smutsar ner. Den äldre damen som jag är hemma hos sätter igång. Knådar, värmer, trycker på mina fötter. Första gången gjorde det ont. Nu är det mest skönt. Zonterapi heter det.

Fotkräm åker på, det dras och böjs i tår. Samtidigt pratar vi. Om livet. Om healing. Om saker vi varit med om, kanske något vi sett på TV. Efter ett tag slappnar jag av, blundar. Hon säger att jag suger energi ur henne. Att hon blir trött. Men att det också är det som är meningen. Att hon skall ge mig energi. Och ja, jag mår bättre. I magen. Om det beror på själva behandlingen, pratstunden, vilan där på skinnsoffan eller paus från vardagen, spelar ingen roll. Om det får mig att må bra, placebo eller ej, så är det värt det.

Ibland kan jag komma på mig själv; liggandes på soffan hemma hos en främmande människa som drar i mina tår och som jag delar med mig till om mina innersta tankar. Det känns udda. Helt enkelt.