Fick idag förfrågan om att vara utrymningsledare vid brand på min del av kontoret. Först tänkte jag ja, självklart! Sen, eller vänta, tänk om det börjar brinna?! Och efter det svepte en bild av mig själv i orange väst förbi (obligatorisk outfit) och det kändes plötsligt lite ja, pinsamt. Mitt svar blev något tvetydligt ja, men jag tar inget ansvar! Se där, två flugor i en smäll. Jag får chansen att spela hjälte samtidigt som jag inte behöver ta något ansvar.
Och om det nu verkligen skulle börja brinna. Hur ställer man sig till det? Vem försöker man "rädda" först? Han som alltid gnäller över att pappret i kopiatorn är slut utan att fylla på själv eller chefen vilket kan vara en fördel på löneförhandlingen? Och hur gör man med alla de som suckar tungt och vägrar gå ut för ett fånigt brandlarm (orange väst till trots)?
Och hur i allsin dar valde de just mig? Är det för att jag är mest lättlurad eller faktisk den som bäst klarar uppgiften?
Hur långt är jag beredd att gå för att rädda en annan människa? Eller väljer jag att sätta mig själv i säkerhet först? Dessa frågor har gäckat mitt huvud idag.
Hur tänker du? Du eller jag? Eller måste jag välja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar