...sa min bror med småländsk dialekt när vi som barn fick vara med och elda.
Bränna sig, bränna ut, utbränd... Ord som känns tunga att bära, ha på sina axlar. Jag har folk i min närhet som fått diagnosen utbrändhet och jag vet så väl hur dåligt de mår. Men nu är det dags. Dags att ta tillbaka elden, energin, bränslet, glöden och se vilken kraft det har. Använda sig av elden som ett sätt att rensa ut; ut med det gamla, in med det nya! Med hjälp av den brännheta glöden; bränn bort det som du inte vill bära med dig.
Mina nyårslöften för året är att ta hand om mig själv mer, göra saker som känns bra för mig, njuta mer och vila mer. Vila som i att göra saker som ger mig energi, får mig att upptäcka nya saker i vardagen och ge mig inspiration. Vila som i att vila tanken, vila hjärnan från det eviga pladder som aldrig tycks ta slut i mitt huvud. Vila genom att säga nej, och genom det säga ja...till mig själv.
Idag är en sådan dag. Jag har klippt buskar och slängt ris på högen. Som en symbol för det som jag vill elda upp, bränna ut, inte ha med mig. Rensa rensa, nu är det vår. Blotta jorden, marken, få det att andas. Ge plats, öppna upp, för det som får saker att växa. Så ett frö, få det att spira. Dags att slänga ut det gamla, in med det nya. Fort ska det gå.
Sådär ja, nu kan jag vila...
Nedan en tanke från mig, kanske från en buske nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar