Idag överraskade livet mig med att utmana mitt ego! Efter intag av en styck morot igår kväll började min mun klia och svullna upp. Ja ja, det går över efter min välbehövliga skönhetssömn, tänkte jag. Ack vad jag misstog mig. I morse såg jag ut som en blandning av Maria Montazami och Mick Jagger med en överläpp större än de bådas, tillsammans. Egot sa att jag inte kunde gå till jobbet men efter att nogsamt studerat läppen i spegeln insåg jag att det är ju den här "ankmunnen" flera av dagens kvinnor vill ha. Och betalar dyrt för.
Så tillsammans har vi varit på ledningsmöte idag, min läpp och jag. Med härliga gliringar och kommentarer om Botox-injektioner mm. Något jobbigt att förklara om och om igen att jag faktiskt bara ätit en morot. Egot gör det jobbigt för en när det enda man vill är att se normal ut. Jag har fått större förståelse för dem som har något i utseendet som avviker mot normen. Även om det i mitt fall uppskattades av vissa (läs män!).
Min studie visar att den stora utmaningen med en överdimensionerad läpp är först och främst att prata utan att kunna röra överläppen, dricka kaffe utan att det rinner vid sidan men också att känna sig seriös och viktig med putande läppar.
Botox någon? Nej tack, jag tar en morot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar